Fallbeskrivningar

Jag är en man på 30 år som har haft problem med förstoppning periodvis.

Figur 1 Remiss från vårdcentral till Kolorektallab; ung man som söker med problem med hemorroider och klåda
Figur 1 Remiss från vårdcentral till Kolorektallab; ung man som söker med problem med hemorroider och klåda

Jag har inte alltid tid att gå på toaletten för jag sitter i många möten. Jag tvingas skjuta upp toalettbesöken till lämpligare tidpunkter och med tiden har då min trängningsreflex försvunnit. När jag går på toa måste jag krysta mycket, ibland kommer det blod för avföringen är väldigt hård. Det kliar runt analöppningen och jag känner mig aldrig fullständigt tömd. Jag läcker också lite slem eller sekret nästan varje dag och det gör att jag aldrig känner mig fräsch eller ren. Under det senaste året har jag också haft många aktiviteter på kvällarna så det har blivit ganska mycket snabbmat.

Jag sökte hjälp först på min vårdcentral och beskrev mina problem. Där gjorde man en rektoskopi men hittade inget fel. Jag fick också lämna avföringsprover. Jag fick en remiss till en specialistmottagning dit jag kallades senare.

Jag fick fylla i ett tarmfunktionsformulär till första besöket på mottagningen. Där gick man igenom noga allt vad jag har fyllt i; frågor om avföringens konsistens, frekvens, laxermedel etc. Man frågade mig också om buksmärta och tömningsbesvär samt om läckage från tarmen. Som ett led i utredningen gjorde man även en tryckmätning på ändtarm och slutmuskel (manometri) för att kontrollera funktionen. Den visade inget onormalt.

Sjuksköterskan gick igenom mina tarmvanor med mig och jag fick en del råd kring kost- och levnadsvanor. Jag fick börja med ett bulkmedel (Inolaxol) för att reglera konsistensen. Man förklarade noga för mig vikten att gå regelbundet på toaletten och inte skjuta upp tarmtömning samt att inte sitta och krysta så mycket. Vid läkarbesöket konstaterades att jag hade hemorroider så jag fick medel mot det. Vid telefonuppföljning med sjuksköterskan på mottagningen kunde jag berätta att Inolaxol hade hjälpt mig mycket, jag hade fått en jämnare avföringskonsistens och kunde också gå på toaletten lättare. Jag kände också tydligare signal till tömning och provade med att gå ganska omgående och inte skjuta upp tarmtömningen. Jag slutade med att krysta så länge som jag tidigare höll på, utan väntade istället in nästa tömningssignal. Hemorroidmedlet hjälpte även mot smärta och klåda och jag blev successivt bättre.

Jag har också fått prova ett litet skydd i kalsongerna; Sanisoft Mini Kol Kort och det kändes skönt att ha på sig i reserv då jag verkligen var rädd att läckaget skulle synas igenom byxor. Men nu har jag nästan inte behövt det alls. Jag känner mig inte lika stressad utan tar det lugnare även på jobbet. Jag har också börjat med att äta lite mer varierat; grönsaker och frukt. Nu går jag på toa varje morgon, konsistensen är mjuk, hemorrojderna besvärar mig inte längre och jag känner att jag mår så mycket bättre och är tacksam för de goda råd som jag fått.

Jag är en kvinna på 35 år.

Figur 2 Remiss från vårdcentral till Kolorektallab; ung kvinna som söker för besvär som de typiska vid IBS
Figur 2 Remiss från vårdcentral till Kolorektallab; ung kvinna som söker för besvär som de typiska vid IBS

Jag har under väldigt lång tid känt mig uppkörd i magen samt att jag har svårt att kontrollera gaser och läcker mycket från tarmen vid plötslig trängning. På senaste tiden har jag ibland långa perioder med förstoppning och sedan kommer diarré-anfall. Eftersom jag fått läckage problem sökte jag på vårdcentral där man även gjorde en rektoskopi. Man hittade inget fel men skickade en remiss till en specialistavdelning.

Jag fick fylla i ett tarmfunktionsformulär där jag fick svara på många frågor om tarmens funktion; konsistens, frekvens, smärta och läckageproblem. Detta fyllde jag i och hade med mig till första besöket på mottagningen. Där fick jag träffa en sjuksköterska som gick igenom alla mina symptom och problem som jag upplevde. Jag fick berätta om hur mina problem påverkade mig i vardagen och att jag inte kände mig särskilt bra, jag var ju livrädd för att läcka när diarrén kom och visste inte hur jag skulle hantera förstoppningen heller. Vid läkarbesöket skickades också en remiss på en koloskopi som jag fick göra (en undersökning av tjocktarmen med ett smalt och flexibelt instrument). Detta visade inget onormalt.

Jag fick sedan råd att prova Inolaxol för att reglera avföringskonsistensen och göra den mjukare och mer formad. Vidare skulle jag också prova att ta Imodium vid behov när tarmkonsistensen var för lös. Man sade till mig att prova med 1 tablett först men att jag kunde ta fler om det inte hjälpte. Man beskrev noga för mig att man kunde bli förstoppad om man tog för mycket. Jag har också fått träffa en dietist som jag remitterades till för att se om det fanns något att göra för gaserna. Jag fick då råd att äta mer regelbundet, minska ner på mängden fibrer, för jag tog för mycket, samt att dricka mer vätska, sluta med att tugga tuggummi hela tiden samt att äta lite långsammare, detta för att inte svälja så mycket luft. Man har berättat för mig på sjukhuset att jag har typiska IBS symptom och att man får lära sig att leva med detta, inget farligt men att det samtidigt finns saker att få för att hantera problemen lite lättare. Jag fick också prova Dimeticon för gaserna och jag tyckte att det hjälpte något, då de inte kom så plötsligt och häftigt.

Jag har också fått prova Sanisoft Mini Kol Kort som jag använder vid de tillfällen då jag inte riktigt känner att jag kan lita på tarmen. Jag fick produkten förskriven som hjälpmedel av mottagningen. Jag känner mig gladare, mycket därför att jag inte är lika orolig för mina problem, det är inget farligt, det finns inget att operera bort, jag får försöka leva med detta och göra det så bra som möjligt. Jag är glad att man lyssnat på mig och tagit mig på allvar.

Jag är en kvinna på 25 år och födde ett barn för ett år sedan.

Figur 3 remiss från gynmottagning till Koloraktallab; ung kvinna som söker vård för anal inkontinens och har en förlossningsskada.
Figur 3 remiss från gynmottagning till Koloraktallab; ung kvinna som söker vård för anal inkontinens och har en förlossningsskada.

Jag sprack mycket och har sedan haft problem med att kunna kontrollera min tarm. Jag känner inte när jag behöver gå på toa utan läcker varje dag. Detta har blivit ett stort problem då jag knappt vågar gå ut; jag vågar inte heller berätta för mina vänner vad det handlar om, för det känns pinsamt. Jag läcker gas också, jag känner inte ens detta. Hela dagen måste jag organisera så det inte händer olyckor med läckage då jag går ut. Jag gick först till en gyn mottagning där man gjorde en undersökning av ändtarmen; rektoskopi, men hittade inget farligt. Man ville då skicka mig på remiss till en specialistmottagning för utredning av mina läckageproblem.

Jag fick fylla i ett tarmfunktionsformulär där alla frågorna handlade om tarmens funktion; frekvens, konsistens, smärta och läckage. Detta fick jag ha med mig ifyllt till första besöket på mottagningen. Där fick jag också berätta om mina problem mera i detalj; och om min graviditet och förlossning. Man ville också veta om tidigare tarmproblem, mediciner och allergier. Man gjorde sedan en tryckmätning på ändtarm slutmuskel som visade att jag inte kunde knipa så jättebra och att jag hade dålig känsel i ändtarmen. Man gjorde också ett analt ultraljud på bäckenbotten och slutmuskler för att utreda om jag hade en skada där efter förlossningen. Den visade ingen skada på slutmuskeln. Jag fick veta att undersökningarna hade visat att knipförmågan var lite dålig samt att känseln i ändtarmen inte var bra, men att slutmuskeln var intakt så förmodligen har jag fått en nervskada vid förlossningen. Detta kan man inte operera. Istället har jag remitterats för bäckenbottenträning hos en sjukgymnast och denna behandling gjorde jag ca 4-5 gånger. Jag fick ett program att träna hemma varje dag och dessutom en ordentlig information om hur man ska sitta på toaletten vid tarmtömning. Jag känner nu efter att halvår att jag har blivit lite starkare i bäckenbotten, inte riktigt bra men jag fick också prova att ta Imodium vid lös avföringskonsistens och det tar jag ibland innan jag går ut. Det lugnar ner tarmen och jag känner mig lite säkrare. Jag fick också prova analproppen, ett skydd som liknar en tampong-som stoppar upp läckage av avföring. Jag känner dock mig inte helt bekväm med den, men vet att jag kan använda den vid behov som en extra säkerhet då jag går ut.

Jag är så glad att ha fått prata med någon om mina problem, man har lyssnat på mig. Då jag nämnde att jag hade problem med mitt samliv fick jag tala med en sexologrådgivare som jag har träffat några gånger. Jag har där kunnat få tala ut om min rädsla för läckage, hur jag inte vågat berätta för min partner vad som är fel, och där har jag känt att jag själv har fått förklaring på vad orsaken är, mitt självförtroende har stärkts, och jag har vägletts i min situation att finna olika lösningar för att kunna förbättra samlivet med min partner, Det känns bra att få tala med någon om detta.

På mottagningen har man också nämnt för mig att om jag inte blir tillräckligt bra med bäckenbottenträning så finns det andra alternativ för att förbättra min funktion i bäckenbotten. Sakral nervstimulering; som innebär att man kan få stimulering via en pacemaker till en elektrod som placeras emot nerver i ryggmärgen, och få en bättre känsel och en bättre funktion på tarmen. Men först ska man prova annan behandling som det jag gör nu. Jag mår bättre nu, både fysiskt och psykiskt, man har tagit mig på allvar;

Eftersom jag också hade ett problem med att jag läckte lite urin vid ansträngning har jag fått förskrivet till mig ett långt smalt fint skydd; Sanisoft Mini Kol Long som känns bra både för tarm och små urinläckage.

Jag är en kvinna som fått en låg ryggmärgsskada efter en blödning i ryggmärgen för några år sedan.

Patientfall 4, ryggmärgsskada efter blödning i ryggmärgen
Kvinna 59 år, rullstolsbunden, paraplegi (delvis förlamad), svår nervsmärta, förstoppning och inkontinensbekymmer

Jag har efter det blivit förlamad och tappad känseln, har rullstol för att kunna förflytta mig. Har också haft problem med mycket nervsmärta. Har redan kommit igång med att katerisera (s k RIK) urinblåsan för att jag inte har känsel eller funktion att kasta vatten själv. Detta fungerar mycket bra. Jag kunde inte arbeta i början efter skadan men har succesivt kunnat återgå till mitt arbete till 50 % vilket känns viktigt både psykiskt och socialt. Tarmen har varit ett stort hinder för mig att kunna fungera.

Jag blev remitterad till en specialistmottagning för att få hjälp med tarmens funktion då jag inte längre känner någon signal när jag behöver gå på toaletten och inte heller kunde hålla tillbaka en trängning. På grund av förstoppning har jag tidigare fått råd med att prova olika laxermedel bl.a Laxoberaldroppar för tömning av tarmen, men jag har känt mig osäker hela tiden att jag skall läcka från tarmen efter att ha tagit dropparna.

Jag fick fylla i ett tarmfunktionformulär innan jag fick komma till specialistmottagningen och då kunde man lättare beskriva sina problem med tarmen när man kom till dit på mottagningsbesök.

Vid besöket på specialistmottagning på Östra sjukhuset i Göteborg sjukhuset gick vi igenom alla detaljer kring tarmens funktion och man frågade om jag ville testa att ta vattenlavemang för att regelbundet tömma tarmen för att undvika förstoppning men också inkontinens. Detta har jag gjort nu i några år och livet har blivit enklare. Jag tar lavemang, Peristeen v 3:e dag och c:a 600-800 ml ljummet kranvatten i påsen. Det tar mellan 20-40 min och jag känner mig säkrare efteråt. Jag får oftast använda ett inkontinensskydd efter detta för att inte riskera att jag läcker vatten efteråt. Jag använder också ibland analproppar då jag vill känna mig extra säker. De ser ut som en tampong som förs upp i ändtarmen. Den använder jag endast vid behov, inte varje dag. Jag får också ta Laxoberaldroppar ibland för tarmen så att jag inte blir förstoppad. Jag har fått sängskydd utskrivet för inkontinensen, som jag ibland använder. Man har informerat mig om att det finns speciella badbyxor att använda under baddräkten som hindrar läckage och detta skall jag prova i sommar.

Nu känner jag att det går lättare att arbeta eftersom jag har fått rutiner kring att tömma tarmen, vilket tidigare var ett stort bekymmer när det inte fanns rutiner. Då upplevde jag att tarmen styrde mitt liv.

Jag är en kvinna som är 65 år gammal och under många år haft problem med fickor på tarmen.

Patientfall 5, kvinna som opererat bort stor del av tjocktarmen på grund av fickor på tarmen

Jag var ofta svårt sjuk på grund av det, inflammation i tjocktarmen och var tvungen att flera gånger söka akutvård och åka in med ambulans. Vid ett senare tillfälle perforerade tarmfickorna och tarminnehåll läckte ut i buken. Jag var mycket sjuk och fick antibiotika.

Jag har dessutom haft mycket ryggproblem med diskbråck i ländryggen och spinal stenos och fått lite sämre känsel till att kontrollera urinen antagligen på grund av det.

Efter att jag kontrollerats flera gånger genom koloskopier på min tjocktarm på sjukhuset, som var väldigt jobbiga, så bestämdes att jag skulle operera bort en del av tjocktarmen. Jag opererades och man tog bort en stor del av tjocktarmen och så fick jag en tillfällig stomi. Det var besvärligt då stomin låg ner i en håla på buken och det var mycket läckage från denna. Sedan bestämdes att man skulle lägga ner stomin och jag skulle tömma tarmen den vanliga vägen. Då fick jag plötsligt nya problem eftersom avföringskonsistensen var så lös kunde jag inte kontrollera tarmen nästan alls och läckte tunn avföring varje dag. Dessutom kände jag mig aldrig färdig utan fick springa hela tiden fram och tillbaka för att bajsa mer. Jag vågade inte gå ut, jag älskade att gå på teater vilket jag inte kunde nu. Knappt vågade jag ut och handla. Tarmen kunde tömma sig när som helst ofta i samband med stora diarréanfall. Varje dag använder jag en stor byxblöja.

Min läkare skickade en remiss till en specialistmottagning i Göteborg där man skulle undersöka min funktion på ändtarm och slutmuskel. Undersökningen visade att jag hade en svag ringmuskel och att jag inte kunde knipa så bra. Man gick igenom mycket noga allt omkring min tarmfunktion samt urinblåsefunktion och jag fick en del råd att prova efter det besöket. Den specialistsjuksköterskan som jag fick träffa informerade mig om olika vattenlavemang att ta flera gånger i veckan som ett komplement till tarmtömning för att bli färdig och tömd och på så sätt minska risken för läckage. Vattenlavemanget skall jag ta sittande på toaletten vilket är bra att det inte blir söligt någon annanstans. Dessutom rekommenderades jag att ta Dimor, som är stoppande, mera regelbundet, varje dag för att stoppa diarréanfallen. Sedan fick jag med mig analproppar att prova som ett tillfälligt hjälpmedel för att undvika läckage när jag går ut.

Det hela verkade ju lite nytt och konstigt men efter att ha testat i några månader kan jag verkligen säga att jag fungerar mycket bättre med min tarmfunktion. Med Dimor har avföringen blivit fastare och vattenlavemangen som jag gör ibland hjälper mig att bli riktigt tömd. Det tar tyvärr en lång stund innan vattnet kommer ut men det är det värt. Ibland kan jag också bara ha ett litet skydd Sanisoft Mini Kol Long för små läckage även från urinen. Jag vågar gå ut t.o.m äta lunch med vänner ute, känner mig säkrare och använder ibland analproppen som ett extra skydd. Tyvärr känner jag lite obehag av den men det går väl bra ändå eftersom det är tillfälligt. Jag känner mig så glad att det fanns lite hjälp att få, det har verkligen gjort skillnad verkligen.

Jag heter Lena och är 55 år gammal.

Jag har två barn och mina problem började efter min andra förlossning för 25 år sedan. Jag tog upp detta med min distriktsläkare några dagar efter förlossningen och fick besked på att jag skulle bäckenbottenträna och ingen uppföljning.

Har i alla år haft läckage lite då och då och har inte velat tänka på det. Har känts väldigt obehagligt och pinsamt. Läckagen har ibland kommit plötsligt och ibland har jag inte märkt det exempelvis när jag promenerar.

För ett år sedan så blev min avföring lösare och avföringsläckagen kom oftare. Jag kunde helt enkelt inte hålla emot och fick läckage på bjudningar och när jag var ute och handlade. Jag fick panik och blev rädd för att gå i affärer.

Jag sökte igen på min vårdcentral och man skickade mig på en koloskopi som var bra.

Min läkare sa att det finns hjälp att få och skickade en remiss till Bäckenbottencentrum i Malmö. Där blev jag undersökt med analt ultraljud och fick besked på att det såg fint ut och jag hade ingen förlossningsskada men en försvagning av min bakre slidvägg, ett bakre framfall. Då kan det vara så att lite avföring stannar där och sedan glider ut när jag rör på mig. Min knipförmåga var dålig och jag har alltid trott att jag knep bra.

Sedan fick jag träffa en uroterapeut som kände på min knipförmåga och förklarade för mig hur jag ska knipa och hur jag ska göra när jag får en trängning till avföring. Ibland har jag lite urinläckage när jag hostar och nyser och då ska jag knipa på samma sätt för att hejda urinläckaget. Jag tycker att man borde känna på alla kvinnor så att man gör rätt.

Jag fick råd om att prova med ett tarmreglerande medel som heter Lunelax och det gör att avföringen får bra konsistens inte för lös och inte för hård. Jag fick råd om rätt krystteknik och sittställning när jag sitter på toaletten och att jag kan trycka ett eller två fingrar i slidans bakvägg för at få ut avföring som eventuellt sitter där.

Nu har jag inga läckage alls och är så nöjd med rådgivningen. Det jag tycker är synd är att man inte gav mig den här rådgivningen tidigare. Jag tycker också att det behövs mer information om detta på vårdcentraler, hos barnmorskor och gynekologer.

Jag heter Christina.

För två år sedan fick jag reda på att jag hade rektalcancer, det vände upp och ner på hela mitt liv. Jag fick cellgift och blev strålad. Nu är cancern borta och först var jag bara glad över att ha överlevt. Men stålningen gav mig biverkningar som gjorde att jag inte hade någon livskvalitét.

jag fick urinträningar och avföringsträngningar som jag inte kunde hålla emot. Det var jobbigt med urinläckagen men ännu värre med avföringsläckagen. Jag höll mig mycket hemma så att jag hade nära till toaletten. Jag är bara 45 år och kände att så här kan jag inte ha det. jag fick utskrivet skydd men dom räckte inte när det kom 570621stora urin eller avföringsläckage.

Min läkare på Onkologen skickade remiss till Bäckenbottencentrum på Kirurgen i Malmö och där fick jag träffa en uroterapeut som berättade att det är vanligt att man efter strålning kan få problem med täta avföringsträngningar, diarré och bråttom till toaletten och när avföringen är så lös så hinner man inte alltid fram och det blir läckage.

Jag hade redan provat med tarmreglerande medel Psylliumfrö och det hade inte hjälpt. Jag fick råd om att prova med tablett Immodium och dosera tills min avföring blev fast och vi gick igenom bäckenbottenträningen och hur jag skulle göra för att hålla emot en urin eller avföringsträngning. Det blev bättre men fortfarande hade jag problem och kände mig inte säker.

Då provade vi med Perkutan Tibialis Nervstimulering en behandlingsmetod där man sätter en akupunkturnål ovanför fotknölen och sedan stimulerar med milda elektriska impulser. Det hjälpte väldigt bra, jag kunde hålla mot både urin och avföringsträngningarna på ett helt annat sätt. Kändes helt fantastiskt att gå en långpromenad utan att läcka avföring. En tid efter avslutad behandling så kom besvären tillbaka och nu har jag fått inopererat en pacemaker som jag har permanent och den ger milda elektriska impulser dygnet runt till nerverna i bäckenbotten. Det heter sakral nervstimulering. Jag har fått ett helt nytt liv, läcker inte, kan hålla mig och behöver inte använda bindor.